Vården måste våga fråga

(Artikel först publicerad i Östgöta Correspondenten,11/6 2011)

Miljöpartiet har lämnat in en motion till landstingsfullmäktige där vi föreslår att ett vårdprogram för våldsutsatta kvinnor utarbetas. Vården i Östergötland har inte i dagsläget tillräckliga förutsättningar för att kunna identifiera, bemöta och omhänderta kvinnor som utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld i nära relationer. Landstingets beredskap måste här markant förbättras.

 Enligt WHO är våld en av de främsta orsakerna till kvinnors ohälsa. Studier visar att ångest och depression är upp till fyra gånger vanligare hos våldsutsatta kvinnor jämfört med andra och mer än dubbelt så vanligt med kroniska smärttillstånd. Särskilt utsatta för våld i nära relationer är kvinnor med psykiska funktionshinder eller med missbruk.

 Även om vi i Sverige har kommit en bit på väg i att bekämpa våldet är det fortfarande så vanligt förekommande att det utgör ett folkhälsoproblem. Att utsättas regelbundet för fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld har en djup påverkan på hälsan och begränsar livsutrymmet.

Enligt BRÅ (Brottsförebyggande rådet) dödas i genomsnitt 17 kvinnor varje år i Sverige av den man hon har eller har haft en nära relation till.

 Det är vanligt att våldsutsatta kvinnor söker vård upprepade gånger inom olika delar av vården, både för akuta skador och kroniska symtom, utan att den bakomliggande orsaken kommer fram. Forskning visar att många kvinnor har större förtroende för sjukvården än för andra hjälpinsatser. Det ger hälso- och sjukvården en unik möjlighet att avslöja våld mot kvinnor och att göra en kanske livsavgörande skillnad. Men det förutsätter att vården har mod och kompetens att ställa de rätta frågorna och att det finns en utarbetad handlingsplan att agera utifrån

 Genom att ställa konkreta frågor om våld kan vårdpersonalen bidra till att bryta våldsspiralen.

Såväl svensk som internationell forskning visar att majoriteten kvinnor är positiva till att få sådana frågor ställda till sig. Får alla samma fråga blir det mindre laddat och den som inte själv är utsatt får upp ögonen för att problemet finns och är vanligt förekommande.

 Miljöpartiet de Gröna menar att Landstinget i Östergötland måste ta ett större ansvar än idag  och i större omfattning än hittills se till att vårdpersonalen inom olika delar av vården har utbildning om våld i nära relationer för bemötande och omhändertagande av kvinnor som misshandlats eller våldtagits. Den som utsätts måste få stöd och hjälp för att förändra sin situation och bearbeta sina upplevelser. Ingen ska behöva leva med våld och förtryck!

 Catarina Engström( MP), Gruppledare i Landstinget

Andra bloggar intressant om: våld i nära relationer, kvinnomisshandel, hälso- och sjukvård

Media:  SvD, DN

Bloggat: Annelie Nordström, VK bloggen, Ann-Mari, Missboniita

Länkar: Våld i nära relationer, BRÅ, Kvinnofridslinejn, Futura mot kvinnomisshandel

Annonser

3 kommentarer

Filed under Folkhälsa, Jämställdhet, Landstinget i Östergötland

3 responses to “Vården måste våga fråga

  1. Lars Naumburg

    Om att ”våga fråga”
    Vilka personliga risker är det ,som just vårdpersonalen behöver börja ”våga” ta , för att ställa frågor om klienter är utsatta för våld i sina nära relationer?
    Inte är det personalens rädsla för frågandet i sig, eller ens personliga empatiska förmåga att kunna ta emot svaret, som är motståndets kärna!
    Snarare tror jag att det handlar om den berättigade oron för de mer långsiktiga följderna av ett jakande svar. Alla de konskekvenser som kan drabba kvinnan, om hon svarar ja. Konsekvenser ,som allt för ofta de facto är mycket svåra att överblicka, för den som arbetar på MVC,BVC, eller en annan mottagning där kvinnor söker hjälp. Vad händer för kvinnan som tog mod till sig och svarade ja på min fråga, när jag uppfyller min lagstadgade skyldighet att anmäla oro till socialtjänstens barnsektion? Är jag säker på att oddsen för att hennes och barnens situation verkligen förbättras av min fråga? Finns det ett koordinerat system därutanför klinikens väggar?
    Är systemet genomlyst med utgångspunkt i kvinnans och barnens rätt att leva fria från övergrepp i hemmet? Är systemet organiserat för att sätta tryck på utövaren att fullgöra sin skyldighet att skydda sina barn från hans egna övergrepp? Eller är systemet löst sammanfogat och var och en av dess aktörer gör vad de kan för att skydda sig själva från kritik från överordnade, eller kanske dra på sig allt för mycket arbete som någon annan egentligen borde sköta? Arbetar man som ett team, eller följer var och en inom sin egen lilla modul sin egen tillfälliga ”magkänsla”, eller uppfattning om ”trovärdigheten” i kvinnans berättelse?
    Jag vill föreslå att parollen ”Våga Fråga” byts ut mot ”Samordna systemen med de utsattas intresse och rätt i centrum!”
    Såvitt jag kan förstå är det ännu så länge den som blir tillfrågad som har de verkliga skälenatt fundera över om hon skall våga svara! Hur modiga frågor hon än får.
    Lars Naumburg, som den första juli sätter upp relationssupport.se, en site för individuell riskbedömning,säkerhetsplanering och förändringsprogram.

  2. Pingback: Jämställd vård nu! | Grön landstingsblogg

  3. Pingback: Se våldet inte missbruket | Grön landstingsblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s